Måndag 26 september 2016
Vi finns här: www.nak.se

På himlen
Jan | Feb | Mar | Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep | Okt | Nov | Dec |

Obs-guiden
Jan | Feb | Mar | Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep | Okt | Nov | Dec |

Ljusa asteroider | Ljusa kometer

Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning
Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus
Uranus och Neptunus | Extra information om planeterna




På himlen i september 2016

av André Franke

Månens och planeternas färd på stjärnhimlen

Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.

Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.

Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt vid det datumet som anges intill månen (alltså i en smal lodrätt remsa runt månen).

Även det grå/svarta området är en kompromiss - den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten (som månen och Venus) syns ibland även när de befinner sig i det grå/svarta området. För svaga stjärnor skulle det grå/svarta området vara ännu större.

Månens position har ritats in för varje dag. Den gäller antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen då månen står som närmast en planet har ritats in med en tjockare prick och har försetts med namnet på planeten.


1–8 september: Månen rör sig från Lejonet och Sextanten söderut till Skorpionen och Ormbäraren. Månen är osynlig till en början och syns för först gången vid eller strax efter solnedgången den 3:e i närheten av Venus. Månen tilltar och är ungefär halv kommande när den passerar Saturnus den 8:e.


9–17 september: Månen rör sig genom djurkretsens södra del från Ormbäraren till Stenbocken och fortsätter norrut mot Fiskarna. Månen tilltar och den passerar Mars den 9:e. Fullmånen inträffar på kvällen den 16:e och då hamnar månen delvis i jordens halvskugga.


16–23 september: Månen starta nästan full belyst i gränstrakten mellan Vattumannen och Fiskarna och fortsätter sin färd norrut till Oxen. I slutet är jorddrabanten halv avtagande.


23–30 september: Månen rör sig från djurkretsens norra del från Oxen och Tvillingarna söderut till Jungfrun. Månen avtar och syns på morgonen. Dess tunna skära står nära Merkurius den 29:e i gryningen. Dagen därpå är månen osynlig.


Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag under hela månaden. Här ser du hur det grå/svarta området flyttas tillsammans med solen och hur månen och planeterna rör på sig.


Den animerade grafiken visar hur det ser ut mittemot solen. Det som syns mitt i grafiken passerar himlen i söder precis när solen står som lägst under horisonten i norr mitt i natten. Allt i vänster i grafiken syns bättre på efternatten och morgonen och allt till höger i grafiken syns bäst på kvällen och förnatten.

Åter till toppen



Stjärnkarta i mitten av månaden när det är som mörkast


Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.

Mitt i natten hittar du Pegasuskvadraten (Peg) högt i söder. Stjärnbilderna Fiskarna (Psc) och Vattumannen (Aqr) i närheten består av mestadels svaga stjärnor. De tillhör djurkretsen, alltså stjärnbilderna, som planeterna och solen färdas genom längs en tänkt linje – ekliptikan som markerats med röda prickar. Stenbocken (Cap) håller precis att försvinna i horisontdiset i sydväst. Mot sydost kan du försöka att hitta Valfisken (Cet) – en ganska stor stjärnbild. Ekliptikan fortsätter genom Väduren (Ari) som finns högt över horisonten mot sydost. Lägre mot öster syns Oxen (Tau) och i nordost har tvillingarna Castor och Pollux precis dykt upp över horisonten. När du tittar mot norr, så får du vrida kartan med 180 grader. Du ser att Karlavagnen (UMa) intar sin lägsta position i norr nedanför Polstjärnan (dit den röda pilen pekar). I väster dominerar sommartriangeln. Det består av stjärnorna Deneb i Svanen, Vega i Lyran och Altair i Örnen. Cassiopeja eller himlens ”W” finns nästan rakt över ditt huvud.

Åter till toppen



Solen


Solen i stjärnbilden Lejonet rör sig söderut och når Jungfrun den 16 september. Den passerar himmelsekvatorn söderut den 22:e på eftermiddagen och det är då höstdagjämning inträffar (klockan 16.21 svensk sommartid). Dagarna och nätterna är nu ungefär lika långa på hela jorden – men det stämmer bara ungefär. Eftersom solen inte är en punkt utan en skiva, så dröjer det någon minut tills solen har gått ned helt och hållet och på det viset bli dagarna lite längre. Dessutom har vi atmosfären som bryter solstrålarna (den så kallade refraktionen) som gör att dagarna blir ännu lite längre än de borde vara. Solen lyfts upp en bit vid horisonten och som följd syns solen fortfarande när den egentligen redan har gått ned.


Solens deklination ändras från drygt 8 grader norr om ekvatorn till cirka 3 grader söder om den. Som följd hamnar den allt lägre över horisonten – i början på september når den nästan 40 grader upp på himlen, i slutet inte ens 30 grader. Solnedgångarna tidigareläggs från kl 20 till klockan 18.30 och soluppgångarna förskjuts från strax före klockan 06 till strax före klockan 07.


Den animerade grafiken visar när solen går upp i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk sommartid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.


Den animerade grafiken visar när solen går ner i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk sommartid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.


Den animerade grafiken visar dagens längd i timmar och minuter för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagens längd definieras som den tid som solen befinner sig över horisonten, det vill säga tiden från soluppgång till solnedgång. Beräkningarna avser solens överkant – alltså från första till sista solstråle vid en ideal horisont.


Den animerade grafiken visar antal timmar och minuter med dagsljus för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagsljus är enligt den astronomiska definitionen den tiden som solen befinner sig högre än –6 grader på himlen. Rent praktiskt ät det tiden som solen befinner sig över horisonten plus tiden som den borgerliga gryningen och den borgerliga skymningen varar. Just vid den borgerliga skymningens slut och den borgerliga gryningens början befinner sig solen 6 grader under horisonten. Det är fram till dess eller från och med då man i allmänhet har tillräckligt med ljus ute för att man ska kunna läsa en bok utan att behöva använda sig av andra ljuskällor.
Man har alltså alltid en längre tid med dagsljus än tiden som solen befinner sig över horisonten.

Åter till toppen



Skymning, gryning och månsken

Ibland är det viktigt att kunna bedöma om det är ljust eller mörkt ute, om månen lyser upp natthimlen eller inte. Det kan du ta reda på här.


Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Tidpunkterna för den borgerliga/nautiska/astronomiska skymningen har markerats med ljusblå/mellanblå/mörkblå punkter. Man ser också vilka nätter som är helt mörka och vilka nätter som lyses upp av månen. Mest påtagligt blir det förstås vid fullmåne. Diagrammet visar också hur det blir ljusare på morgonen – när den astronomiska, nautiska och borgerliga gryningen börjar och när solen slutligen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar. Månens faser har ritats in för varannan dag just vid tidpunkten då den passerar i söder. Dagarna däremellan anges istället höjden över horisonten när den passerar som högst i söder.
Mer om hur du tolkar diagrammet kan du få reda här.


Skymningen och gryningen varar olika länge beroende på årstid – det har du säkert lagt märke till. Speciellt på våren och hösten blir det mörkt ganska fort efter solnedgången medan det dröjer mycket längre på Sommaren och faktiskt lite längre även på vintern. Det hela beror på hur pass brant solen går ner vid horisonten – alltså vinkeln mellan solens dagliga bana på himlen och horisonten.


Skymningens och gryningens varaktighet: Diagrammet visar skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter och gäller för Norrköpings breddgrad, det vill säga ungefär 58,6 grader nordlig latitud för en månad åt gången. Datum anges uppe och nere i grafiken och timmar och minuter till höger och vänster. Man skiljer mellan den borgerliga, nautiska och astronomiska skymningen / gryningen. Den borgerliga skymningen slutar cirka 40 minuter efter solnedgången och är därmed som kortast precis som på våren. Den nautiska skymningen slutar ungefär 1 timmar och 30 minuter efter solnedgången. Den astronomiska skymningen slutar cirka 2 timmar och 45 minuter efter att solen har gått ner i början på månaden (2 timmar och 15 minuter i slutet av månaden). För att kunna göra en bedömning om skymningen eller gryningen varar särskilt kort eller lång är det bäst att ta en titt på hur förhållanden ändras under ett helt år.



Samma som ovan fastän för hela året 2016. Skymningen (och samma gäller även för gryningen) varar längre på vintern än på våren. detta har att göra med solens flackare vinkel när den går ner (upp). Skymningen är som kortast på senvintern och tidiga våren. Lägg märke till att den astronomiska skymningen (gryningen) är som kortast redan vid månadsskifte februari/mars med cirka 2 timmar och 15 minuter. Däremot är den borgerliga skymningen/gryningen som kortast först i mitten på mars (och inte vid vårdagjämningen heller!) med cirka 40 minuter. Mellan vårdagjämning och höstdagjämning ser du en vit yta – det är tiden då natten är kortare än 12 timmar eller halva natten är kortare än 6 timmar. Denna yta har sitt minimum vid sommarsolstånd med cirka 2 timmar och 50 minuter – så i Norrköping är årets kortaste natt ungefär 5 timmar och 40 minuter lång. Du ser att den astronomiska skymningen är lika lång som halva natten i slutet på april. Då övergår den direkt i den astronomiska gryningen och slutar således inte längre. Det samma händer med den nautiska skymningen i mitten på maj. Den ända skymningen som fortfarande slutar på sommaren är den borgerliga. Den varar som längst ungefär 1 timme och drygt 20 minuter vid sommarsolstånd. Därefter blir nätterna längre igen och den nautiska skymningen börjar och slutar igen i slutet på juli och den astronomiska i mitten på augusti. Vid månadsskifte september/oktober varar den borgerliga skymningen/gryningen som kortast, medan den astronomiska är som kortast först i mitten på oktober. Därefter blir skymningen och gryningen sakta längre och når sitt andra maximum vid vintersolstånd (borgerlig skymning cirka 55 minuter, astronomisk skymning cirka 2 timmar och 40 minuter.



Skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter för norra Europa under innevarande månad. Den varierar inte bara med tiden utan även med breddgraden. Rent allmänt sett så varar skymningen och gryningen längre ju längre norrut man befinner sig.

Åter till toppen



Månen

Månens faser
Nymåne 01 september 2016 kl. 11:03
första visibilitet 03 september 2016 kl. 20:06
Första kvarteret 09 september 2016 kl. 13:49
Fullmåne 16 september 2016 kl. 21:05 - månförmörkelse i halvskuggan
Sista kvarteret 23 september 2016 kl. 11:56
sista visibilitet 29 september 2016 kl. 05:59 - månen nära Merkurius

Månens extrema avstånd till jorden (avser jordens centrum)
fjärmast 405.054,2 km 06 september 2016 kl. 20:46
närmast 361.894,1 km 18 september 2016 kl. 19:01


Månens faser, upp- och nedgångar: Grafiken visar månens fas för varje dag i månaden. Datumet anges uppe till vänster i varje ruta. Månens fas och lutning gäller exakt när månen passerar söder i Norrköping. Klockslag till det anges nedanför månen. Till höger om denna uppgift nämns månens höjd över horisonten och till vänster stjärnbilden som månen befinner sig i. Det används av platsskäl de latinska förkortningarna – som till exempel Gem för Gemini – Tvillingarna. Månen hamnar inte bara i de 12 kända djurkretstecken utan även i en del kanske mer udda stjärnbilder som till exempel Sextanten (Sex), Orion (Ori) – men bara i dess allra nordligaste del), Ormbäraren (Oph) eller Valfisken (Cet). Månens belysta andel i procent anges ovanför månen. Månens skenbara diameter vid denna tidpunkt anges längst uppe till höger i rutan. När månen går upp och ner anges längre ner i rutan. Då visas också hur månen lutar just när den går upp eller ner. Åtminstone en gång i månaden passerar månen inte söder under ett helt dygn och vid andra tillfällen sker ingen upp- eller nedgång under ett dygn. Då visas förstås inte detta fenomen och så står det i stället att fenomenet ej inträffar. När det gäller solen är vi vana vid att den först går upp på morgonen, därefter passerar söder på dagen och slutligen går ner på kvällen (i regel i alla fall). Månen gör det vissa dagar. Men eftersom den rör sig runt jorden så sker passagen i söder ungefär 50 minuter senare för varje dag. Detta har till följd att månen kan gå ner först, går upp senare på dagen och inte hinner passera söder alls. Eller så passerar den först söder, går ner och går upp sedan. Längre norrut kan månen till och med går upp eller ner två gånger om dagen men det sker bara ytterst sällan. Månen kan alltså gott och väl gå ner först och upp sedan. Tidpunkten för månens uppgång anges alltså alltid till vänster, tidpunkten för månens nedgång till höger och passagen i söder däremellan ovanför båda dessa uppgifter. Det gäller sedan bara att kolla tiderna och ordna dessa i kronologisk ordning. Det är det fenomenet som sker först med det tidigaste klockslag och så vidare. Diagrammet tar dessutom hänsyn till om himlen i verkligheten är ljus eller mörk. Så ska du enkelt kunna se om månen är lätt eller svårt att hitta. En smal skära syns svårt på dagen eller månen är svårare att upptäcka när den går upp eller ner när himlen är ljus. Däremot syns även månens tunna skära bra när himlen är mörk och då kan du dessutom se jordskenet på månen – jorden reflekterade ljus som lyser upp månens mörka del – liksom fullmånen lyser upp våra mörka nätter. Tiderna anges i svensk normaltid!

Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har). Datum anges till höger och vänster och klockslag ovanför och nedanför i svensk sommartid.


Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan cirka 12 och 49 grader – så ibland drar månen ungefär samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.


Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Höjden över horisonten anges i grader till vänster i grafiken och väderstrecken hittar du längs horisonten. En höjd på 10 grader uppfattas i allmänhet som en bra bit över horisonten, 30 grader som halvhögt på himlen och 60 grader som mycket högt. I norra Sverige står månen i vanliga fall lägre över horisonten (gäller väderstreck från öster över syd till väst) och för platser söder om Norrköping gäller att månen står i regel något högre över horisonten.


Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, det vill säga när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten – om du skulle vara vaken då...


Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. Du ser hur månen hamnar en bra bit längre åt vänster (österut) på himlen morgon efter morgon.


Åter till toppen



Merkurius


Merkurius rör sig retrograd, det vill säga mot solens rörelse, norrut genom Jungfrun och hamnar den 7:e åter igen i Lejonet. Den 21:e blir Merkurius åter stillastående och byter färdriktning så att dess skenbara färd sker åt "rätt håll" därefter – alltså åt samma håll som solens. Vinkelavståndet till solen minskar från 21 grader till ungefär 3 grader den 13:e då Merkurius står i nedre konjunktion med solen. Därefter ökar vinkelavståndet snabbt och redan den 29:e når den solnära planeten sin största västliga elongation med 17,9 grader – i princip det närmaste avståndet till solen vid en största elongation (där Merkurius kan komma upp till nästan 28 grader ifrån solen vid andra tillfällen, som till exempel förra månaden. Den snabba planeten startar drygt 3 grader söder om himmelsekvatorn och befinner sig som mest 6 grader norr om den runt den 26:e.


Diagrammet för att snabbt kunna se om planeten i fråga är synlig för blotta ögat (grönt) eller inte (rött). Grafiken gäller för en månad och för norra Europa från 52 till 72 graders nordlig latitud. Du kan kolla enkelt om en planet även syns på dina breddgrader om du nu inte råkar bo just i Norrköping... Titta längs breddgraden du bor på. Som du ser så syns Merkurius i slutet på månaden dålig eller halvbra. Man ska komma ihåg att detta är en jämförelse med alla andra planeter och ljusa stjärnor. För Merkurius del är denna morgonvisibilitet riktigt bra för våra nordliga förhållanden. Skulle man bara jämföra alla Merkuriusvisibiliteter på våra latituder med varandra så skulle denna få 9 utav 10 möjliga poäng.


Grafiken visar himlen mot öster vid den borgerliga gryningens början – det är tidpunkterna som markerats med ljusblå punkter i visibilitetsdiagrammet nedan – cirka 40 minuter före soluppgången. Merkurius dyker upp i slutet på månaden och står som högst drygt 9 grader över horisonten den 30:e vid den borgerliga gryningens början.


Grafiken visar himlen mot öster när solen befinner sig 9 grader under horisonten – alltså ungefär 1 timme före soluppgången. Grafiken kan förövrigt användas i större delen av landet). Merkurius syns som bäst i slutet på september och i början på oktober då den befinner sig cirka 6 grader över horisonten.


Visibilitetsdiagrammet visar när solen går upp (röda pilar) och när Merkurius går upp. Den solnära planeten går upp tidigare än solen från och med 15:e. Till en början är den lilla planeten ganska ljussvag och befinner sig för nära solen. Men någon gång efter den 23:e kan man börja hålla utkik efter den – till en början helst med kikare. Den 25:e går Merkurius upp vid 05-tiden. 45 minuter senare är den bästa tiden för att leta upp den svår observerade planeten, som bleknar därefter ganska snabbt i gryningsljuset.

Grafiken visar himlen mot öster på morgonen den 25:e klockan 05.45. Snett nedanför Regulus hittar du Merkurius nära horisonten.

Ett ytterst bra tillfälle för att kunna leta upp Merkurius även som nybörjare ges den 29:e. Solsystemets innersta planet går upp fortfarande vid 05-tiden. 20–30 minuter senare börjar den synas strax ovanför horisonten. Det dröjer ungefär 45 minuter innan den bleknar i gryningsljuset. Denna morgon får vi dock lite hjälp av månens tunna skära.

Grafiken visar himlen mot öster på morgonen den 29:e klockan 05.30. Nedanför Lejonet hittar du månens tunna skära nära Merkurius.


Samma som ovan fast en förstoring runt Merkurius och månen.

Här visas månens diameter och avståndet till Merkurius skalenlig. Det ryms ungefär fem månar mellan dem. Utsnittet är lite större än vyn som man brukar ha i en vanlig kikare. Ser du månens tunna skära i kikaren och flyttar på den lite så att du har månen på höger kanten så har du också Merkurius med i synfältet.

Åter till toppen



Venus


Venus fortsätter sin skenbara färd sydvart genom Jungfrun och når Vågen den 30:e. Aftonstjärnan starta vid himmelsekvatorn och befinner sig nästan 15 grader söder om den i slutet på månaden. Vinkelavståndet till solen ökar långsamt från 23 grader i början på månaden till 31 grader i slutet.


Grafiken visar om Venus är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Aftonstjärnan är osynlig eller från landets södra del mycket svår att hitta för att den befinner sig ganska lågt över horisonten redan vid solnedgången. I praktiken är den osynlig för de flesta medan experter vid klart och mycket bra förhållanden kanske kan få syn på den.


Grafiken visar himlen mot västsydväst vid solnedgången. Venus står ganska lågt över horisonten och himlen är fortfarande mycket ljus så att Venus är svårt att hitta – med kikare för vana observatörer och vid mycket bra förhållanden kanske kortvarigt även med blotta ögat. Observera att leta med kikaren först när solen har gått ner helt – så att den inte kan hamna i synfältet på kikaren.


Visibilitetsdiagrammet visar när solen går ner (röda pilar som pekar neråt) och när Venus går ner (ljusblå pilar som pekar neråt). Aftonstjärnan går ner cirka 30 minuter efter solen.


Grafiken visar himlen mot väster på kvällen den 3:e klockan 20.00. Himlen är fortfarande mycket ljus. Du har svårt att se något på bilden? Lika svårt kommer det att bli i verkligheten. Venus kan man hitta med hjälp av kikaren, månens tunna skära ska kunna ses med blotta ögat. Månens position har förtydligats med en ring. Venus befinner sig till höger om månen och lite lägre över horisonten. Ovanför "V" ser du var Jupiter rent teoretiskt finns – men den syns troligen inte ens mer med hjälp av en kikare.

Åter till toppen



Mars


Mars lämnar Skorpionen den 3:e och fortsätter sin skenbara färd genom Ormbäraren. Den 22:e är vår röda grannplanet framme vid Skytten. Mars rör sig mycket sydligt – upp mot 26 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen minskar från 95 till 84 grader. Mars fortsätter att bli ljussvagare men än så länge är den ljusare.


Grafiken visar om Mars är synlig för blotta ögat eller inte från norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Mars syns halvbra från landets södra del och inte alls längre norrut.


Grafiken visar Mars och Saturnus position på himlen mot sydsydväst när solen befinner sig 9 grader under horisonten – cirka 1 timme efter solnedgången. Båda planeterna befinner sig rätt lågt över horisonten. Mars står till en början lägre över horisonten än Saturnus men vår röda granne kommer lite högre upp under månadens lopp.


Visibilitetsdiagrammet visar när solen (röda pilar) går ner och när Mars (ljusblå pilar) går ner denna månad. Mars går ner strax före kl. 22 i början på månaden och strax efter klockan 21 i slutet – alltså inte ens två timmar efter solnedgången i början men cirka 2 1/2 efter solnedgången i slutet. Mars syns ungefär från 30–45 minuter efter att solen har gått ner fram till ungefär 40–50 minuter innan den går ner själv.


Grafiken visar himlen mot sydsydväst på kvällen den 8:e och 9:e klockan 20.30. Himlen är fortfarande rätt ljus. Du kan inte missa månen – som ena kvällen befinner sig snett ovanför till höger om Saturnus och som andra kvällen står en bra bit rakt ovanför Mars.

Åter till toppen



Jupiter


Jupiter rör sig sakta söderut genom Jungfrun. Solsystemets största planet passerar himmelsekvatorn söderut den 21:e och förblir söder om den fram till slutet av maj 2022. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 19 grader till 1 grad den 26:e då solsystemets största planet befinner sig i konjunktion med solen. Elongationen ökar därefter till nästan 4 grader fram till slutet av månaden.


Grafiken visar om Jupiter är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Jupiter är osynlig denna månad på grund av att den står för nära solen.


Visibilitetsdiagrammet visar när solen går ner (röda pilar) och när Jupiter går ner (ljusblå pilar). Gasjätten går ner strax efter solen.

Åter till toppen



Saturnus


Saturnus rör sig sakta genom Ormbäraren – drygt 20 grader söder om himmelsekvatorn. Ringplaneten drar därmed en ganska låg bana över himlen. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 91 till 64 grader under månadens lopp.


Grafiken visar om Saturnus är synlig för blotta ögat i norra Europa eller inte. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Från sydligaste Sverige är det inga problem att se Saturnus, den syns halvbra – vilket betyder att den är lätt att hitta för vana observatörer och lite svårare att identifiera eller hitta för mer ovana eller nybörjare. Ju längre norrut man befinner sig ju sämre syns ringplaneten. Redan från Svealand blir det svårt att få syn på Saturnus och den är definitivt osynlig längre norrut. Samtidigt försämras förhållanden sakta under månadens lopp.


Grafiken visar Mars och Saturnus position på himlen mot sydsydväst när solen befinner sig 9 grader under horisonten – cirka 1 timme efter solnedgången. Båda planeterna befinner sig rätt lågt över horisonten. Mars står till en början lägre över horisonten än Saturnus men vår röda granne kommer lite högre upp under månadens lopp.


Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går ner ungefär vid klockan 22.15 i början på månaden och ungefär klockan 20.30 i slutet. Den syns ganska bra ungefär 45 minuter efter att solen har gått ner fram till ungefär en halv timme innan den går ner själv. I slutet av månaden blir det svårare att hitta ringplaneten.


Grafiken visar himlen mot sydsydväst på kvällen den 8:e och 9:e klockan 20.30. Himlen är fortfarande rätt ljus. Du kan inte missa månen – som ena kvällen befinner sig snett ovanför till höger om Saturnus och som andra kvällen står en bra bit rakt ovanför Mars.

Åter till toppen



Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid om inget annat anges.
Denna sida publicerades den 21 augusti 2016.




På himlen
Jan | Feb | Mar | Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep | Okt | Nov | Dec |

Obs-guiden
Jan | Feb | Mar | Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep | Okt | Nov | Dec |

Ljusa asteroider | Ljusa kometer

Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning
Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus
Uranus och Neptunus | Extra information om planeterna

Redigera