På himlen i september 2010

av André Franke och Sven Mårdh

Solen och månen

Grafiken visar solens upp- och nedgång (röda linjer), gryningar/skymningar (ljusblå linjer) samt månens uppgång (vit pil upp) och nedgång (vit pil ned) under september. Mörkblått visar när himlen är fri från störande månsken.

Merkurius

Merkurius rör sig strax norr om himmelsekvatorn in i stjärnbilden Sextanten och står den 3:e i undre konjunktion (alltså ungefär åt samma håll som solen fastän en bra bit sydligare). Den 7:e når den snabba planeten Lejonet igen och avslutar sin retrograda rörelse den 12:e. Den 13:e och 14:e står Merkurius ca 5 1/2 grader ifrån Regulus, Lejonets ljusaste stjärna.
Den 17:e når den solnära planeten sin nordligaste position (9 grader norr om ekvatorn) och sitt största vinkelavstånd till solen inträffar den 19:e. Denna gång blir det enbart 18 grader väster om solen, för att vara exakt 17°52’, vilket är det minsta värdet som det största vinkelavståndet till solen, eller den så kallad största elongationen, kan bli. Förra månaden nådde den solnära planeten ju ända 27 grader bort från solen tack vare sin mycket elliptiska bana. Men till skillnad från den förra elongationen visar sig Merkurius denna gång för oss nordbor, trots att den står betydligt närmare intill solen.
Det som avgör om Merkurius bjuder på observationsmöjligheter eller inte är vinkeln mellan ekliptikan och horisonten. Enklare sagt betyder det att solsystemets innersta planet måste befinna sig nordligare på himlen än solen. Och detta är fallet i september.

Ett första försök kan man göra den 14 september. Grafiken visar Merkurius och Regulus position på himlen kl 05.15.
Därefter blir förhållanden snabbt bättre i och med att den snabba planeten blir ljusare och går upp allt tidigare. Som högst står Merkurius nästan 9 grader över horisonten vid den borgerliga gryningens början den 21:e. Då kan den solnära planeten observeras med blotta ögat från strax efter kl 5 till nästan kl 6. Därefter krymper observationstiden igen. I slutet på månaden är bästa tiden vid 6-tiden.
Grafiken visar Merkurius position på himlen vid den borgerliga gryningens början. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå punkter i visibilitetsdiagrammet. Läs mer: Wikipedia | Messenger.

Venus

Venus passerar den 1 september 1 grad söder om Spica, Jungfruns ljusaste stjärna. Aftonstjärnan fortsätter snabbt söderut och når Vågen den 24:e. I slutet av månaden blir dess rörelse allt långsammare och Venus bana på himlen är densamma som solens i december. Med andra ord: Vår granne står bara ett par timmar över horisonten och hinner gå ned före solen under andra septemberhalvan och förblir därmed osynlig. Läs mer: Wikipedia | Venus Express.

Mars

Mars fortsätter genom Jungfrun, passerar Spica den 20:e och når Vågen den 26:e. Vinkelavståndet till solen krymper från cirka 42 till 33 grader under månadens lopp. Även den röda planeten står betydligt sydligare än solen och går därmed ner bara en kort stund efter solnedgången. Facit: Även Mars är osynlig för blotta ögat. Läs mer: Wikipedia | Phoenix Mars Lander | Mars Express ESA | Mars Express NASA | Spirit och Opportunity | Mars Odyssey | Mars Reconnaissance Orbiter.

Jupiter

Jupiter rör sig retrograd, det vill säga mot solens rörelse genom Fiskarna. Den står den 19:e i opposition till solen, alltså mittemot solen och kan därmed observeras i stort sett hela natten. Jupiter passerar som högst 30 grader över horisonten kl 02 i söder i början på månaden och vid midnatt i slutet av september. Eftersom solsystemets största planet passerar just del av sin bana som ligger närmast solen så är den ljusare än på länge. Det var för 11 år sedan då den var ungefär lika ljus. Grafiken visar Jupiters position vid slutet av den nautiska skymningen. Det är tidpunkterna som markerats med blå prickar i visibilitetsdiagrammet. På kvällen den 22 och 23 september finns månen snett ovanför Jupiter. Läs mer: Wikipedia | Jupitermånarna (Sky & Telescope) | Jupitermånarna (Sky & Telescope) | Inbördes fenomen bland Jupitermånarna 2010 (Astronomical Almanac Online) | Jupiters röda fläck (Sky & Telescope).

Saturnus

Saturnus fortsätter söderut genom Jungfrun och passerar himmelsekvatorn den 8 september. Från denna dag fram till år 2026 (!) står den alltså söder om ekvatorn. Detta innebär att ringplaneten framöver syns under allt kortare tid och står lägre över horisonten när den syns som bäst. Just nu syns den inte alls för att den befinner sig för nära solen. Vinkelavståndet krymper från cirka 26 till 2 grader. I början på oktober står den i konjunktion med solen, det vill säga åt samma håll som solen. Läs mer: Wikipedia | Saturnusmånarna (Sky & Telescope) | Cassini och Huygens.

Uranus

Uranus rör sig retrograd genom Fiskarna i närheten av Jupiter, som passerar förbi under andra septemberhalvan. Så detta är ett mycket bra tillfälle att hitta Uranus med en liten kikare. Ser du Jupiter, så borde du också se Uranus. Mellan den 12 och 25 september står Jupiter mindre än 1 grad ifrån Uranus när den håller på passerar söder om den (se grafiken). Nätterna mellan den 4:e och 16:e är fri från störande månljus. Uranus passerar drygt 30 grader över horisonten vid 02-tiden på morgonen i början på månaden och vid midnatt i slutet av september. Läs mer: Wikipedia om Uranus | Printbar sökkarta för Uranus och Neptunus 2010 (Sky & Telescope).

Neptunus

Neptunus rör sig retrograd, det vill säga mot solens rörelse genom Stenbocken i gränstrakten till Vattumannen. Nätterna mellan den 3 och 15 september är fri från störande månljus och bästa tiden är då mellan kl 23 och 01 på morgonen, när Neptunus passerar drygt 18 grader över horisonten i söder. Läs mer: Wikipedia om Neptunus | Printbar sökkarta för Uranus och Neptunus 2010 (Sky & Telescope).

Ljusa asteroider

6 Hebe befinner sig i Valfisken, där den når en gynnsam opposition den 21 september. Magnituden är då +7,7 från att ha varit +7,9 i början av månaden och blir sedan +7,8 i slutet. Hebe, som kan observeras i en fältkikare, kommer aldrig högt ovan horisonten, inte ens när den kulminerar söder. Det beror på att deklinationen ändras från –13° till –20° under månadsloppet. Läs mer: Wikipedia | GIF-karta hos PGJ Astronomie | Sökkarta hos Heavens Above.

8 Flora rör sig i östra delen av Vattumannen, en bit väster om 6 Hebe (se ovan). Magnituden ökar från +8,3 till +8,2 vid oppositionen den 11 september. Därefter sjunker den igen och är +8,5 vid månadsslutet. Precis som Hebe går det att se Flora med en fältkikare. Läs mer: Wikipedia | GIF-karta hos PGJ Astronomie | Sökkarta hos Heavens Above.

Ljusa kometer:

Uppdatering kommer!

Meteorskurar

Se Obs-guiden.

Förklaring till grafik med upp- och nedgångar: Vitgul markering anger att en planet (eller komet/asteroid) går att observera. I bakgrunden antyds hur mörk himlen är (månen kan göra den ljusare) eller hur djupt solen står under horisonten (skymning/natt/gryning). Röda streckade linjer anger solens upp- eller nedgång medan rosa streckade linjer visar planeternas dito. Dessutom finns uppgifter om planeternas magnituder angivna. Blå punktlinjer ger tiderna för de olika gryningarna/skymningarna (astronomisk/nautisk/borgerlig).

Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i svensk sommartid.

På himlen
Jan | Feb | Mar | Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep | Okt | Nov | Dec |

Obs-guide
Jan | Feb | Mar | Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep | Okt | Nov | Dec |

Obs-guidens kalender publiceras också i Callisto!

Redigera