På himlen i juni 2010

av André Franke och Sven Mårdh

Solen och månen

Grafiken visar solens upp- och nedgång (röda linjer), gryningar/skymningar (ljusblå linjer) samt månens uppgång (vit pil upp) och nedgång (vit pil ned) under juni. Mörkblått visar när himlen är fri från störande månsken.

Merkurius

Merkurius lämnar Väduren den 5 juni och fortsätter genom Oxen. Vinkelavståndet till solen är till en början 24 grader men krymper allt mer under månadens lopp. Eftersom Merkurius rör sig betydlig sydligare än solen, så hinner den inte gå upp så mycket tidigare. Vid soluppgången står den bara några grader över horisonten och förblir osynlig för blotta ögat. Längre söderut bjuder den solnära planeten på en bra morgonvisibilitet. Den 25 juni når den snabba planeten stjärnbilden Tvillingarna och står den 28:e i övre konjunktion med solen, det vill säga att den solnära planeten befinner sig åt samma håll som solen fastän bortom den. Läs mer: Wikipedia | Messenger.

Venus

Venus passerar söder om Pollux på kvällen den 8 juni och står nästan i rak linje med tvillingarna Castor och Pollux på kvällen den 11:e. Redan den 12 juni lämnar aftonstjärnan Tvillingarna och fortsätter genom Kräftan, där den passerar M44 den 20:e. Venus har bråttom och byter till stjärnbild Lejonet den 29 juni. Trots att det ostliga vinkelavståndet till solen fortfarande ökar (till 40 grader i slutet på juni), så fortkortas kvällsvisibiliteten avsevärt. Detta beror på att Venus står sydligare än solen och att vinkeln mellan ekliptikan (planet där solsystemets planeter rör sig) och horisonten minskar. I början på juni syns aftonstjärnan från kl 22 fram till strax efter midnatt. I slutet av månaden har man ungefär en timme kvar för att kunna se grannplaneten ungefär mellan kl 22.30 och 23.30 lågt i västnordväst. Grafiken visar Venus position på himlen vid slutet av den borgerliga skymningen. Det är tidpunkterna som visas med en ljusblå prick i visibilitetsdiagrammet nedanför. Det är alltså grannplanetens position på himlen lite drygt en timme efter solnedgång. Tittar du på Venus med ett litet teleskop så ser du att den liknar månens fas mellan halvmåne och fullmåne. Månen står den 14 och 15 juni i närheten av Venus. Läs mer: Wikipedia | Venus Express.

Mars

Mars rör sig genom Lejonet mot sydligare trakter. Den passerar Regulus på morgonen den 6 juni. Men eftersom Mars då står under horisonten ska man passa på att titta på den trevliga konjunktionen redan på kvällen den 6 juni. Avståndet på kvällen därpå är ungefär lika stort, så det finns alltså två kvällar som man får chans till att se de två nära varandra. Den röda planeten är en aning ljusare än stjärnan Regulus. Grannplanetens vinkelavstånd till solen krymper sakta till 65 grader. Eftersom Mars inte längre är särskilt ljusstark så försvinner den sakta med säkert i skymningsljuset under månadens lopp. Grafiken visar Mars position på himlen vid slutet av den borgerliga skymningen alltså lite drygt en timme efter solnedgång. I början på juni syns den röda planeten drygt två timmar runt midnatt men observationstiden blir allt kortare med varje dag som går. Redan efter månadsmitten blir det svårt att hitta Mars (bästa tiden är då fortfarande runt midnatt). Någon gång efter sommarsolståndet tror jag nog längre inte att du kommer att hitta vår lilla granne med blotta ögat. Skicka gärna in ditt sista tillfälle då du lyckades hitta Mars. Den 16 och 17 juni passerar månen en bit nedanför Regulus och Mars. Läs mer: Wikipedia | Phoenix Mars Lander | Mars Express ESA | Mars Express NASA | Spirit och Opportunity | Mars Odyssey | Mars Reconnaissance Orbiter.

Jupiter

Jupiter fortsätter genom Fiskarna och planetens sakta rörelse blir allt långsammare. Jupiter närmar sig himmelsekvatorn och i slutet på månaden står solsystemets största planet bara 10 bågminuter eller så mycket som 1/3 del av månens skiva söder om ekvatorn. Vinkelavståndet till solen ökar till 95 grader och Jupiter börja synas allt bättre på morgonhimlen. Grafiken visar Jupiters position på himlen vid den borgerliga gryningens början. Det är tidpunkterna som visas med en ljusblå prick i visibilitetsdiagrammet nedanför. Det är alltså Jupiters position på himlen lite drygt en timme före soluppgång. I början på juni står planetjätten bara lågt över horisonten och är kanske fortfarande lite svårt att hitta. Bästa tiden är nog mellan kl 02.45 och kl 03.00. Men det blir enklare dag för dag och i slutet av månaden kan Jupiter ses drygt 2 1/2 timmar med blotta ögat. På morgonen den 6 juni finns månen en bit ovanför Jupiter. Läs mer: Wikipedia | Jupitermånarna (Sky & Telescope) | Jupitermånarna (Sky & Telescope) | Inbördes fenomen bland Jupitermånarna 2010 (Astronomical Almanac Online) | Jupiters röda fläck (Sky & Telescope).

Saturnus

Saturnus står och stampar i utkanten av Jungfrun i början på månaden innan den får fart igen och fortsätter mot sydligare trakter allt längre in i stjärnbilden. Grafiken visar ringplanetens position på himlen vid slutet av den borgerliga skymningen, alltså lite drygt en timme efter solnedgång. I början på juni syns den i cirka 3 timmar, från kl 23 till kl 02 men observationstiden blir allt kortare med varje dag som går. I slutet på månaden står den vackra planeten redan rätt så lågt i väster när det har blivit tillräckligt mörkt för att kunna hitta den. Bästa tiden är då runt midnatt för att upptäcka Saturnus. Ringarnas öppning ökar saktar till lite drygt 2 grader och månen står den 18:e en bit nedanför ringplaneten. Läs mer: Wikipedia | Saturnusmånarna (Sky & Telescope) | Cassini och Huygens.

Uranus

Uranus, som rör sig genom Fiskarna strax söder om himmelsekvatorn, är fortfarande nästan osynlig. Den står inte särskilt högt över horisonten innan solen går upp. Jupiter finns i närheten och med dess hjälp kanske kan man lyckas hitta Uranus i slutet av månaden kring kl 01.30. Men det behövs en bra kikare eller hellre ett litet teleskop. Läs mer: Wikipedia om Uranus | Printbar sökkarta för Uranus och Neptunus 2010 (Sky & Telescope).

Neptunus

Neptunus rör sig retrograd, det vill säga mot solens rörelse genom Vattumannen i gränstrakten till Stenbocken. Den står rätt sydlig och nätterna är för ljusa så att den i praktiken fortfarande inte är observerbar i juni – kanske i slutet av månaden med lite tur och ett teleskop kring kl 01.30. Läs mer: Wikipedia om Neptunus | Printbar sökkarta för Uranus och Neptunus 2010 (Sky & Telescope).

Asteroider magnitud +9 och ljusare

Dvärgplaneten 1 Ceres står i opposition den 19 juni och når då magnituden +7,0. Magnituden är i början av månaden +7,5 och i slutet +7,4. Den är retrograd och rör sig mellan de sydliga stjärnbilderna Skytten och Ormbäraren. På grund av detta står den mycket lågt på himlen även vid kulminationen i söder, som mest 7° i början av månaden och 5° i slutet. Ceres börjar juni med att under de första tre dagarna plöja igenom de södra delarna av M8 Lagunnnebulosan. Där passerar den bara 1,3 bågminuter S om HIP88581 (mag +6,8) den 1 juni kl 01. Ett dygn senare står den bara 7,0 bågminuter S om stjärnhopen NGC 6530 och den 3 juni kl 01 är den endast 11,1 bågminuter S om 9 Sagittarii (mag +5,9) och 18,1 bågminuter SO om 7 Sagittarii (mag +5,3), alla inne i M8. Läs mer: Wikipedia | Svartvit PDF-karta hos Sky & Telescope | Sökkarta hos Heavens Above.

2 Pallas gör en sväng i Björnvaktaren, först i västlig riktning sedan i nästan sydlig. På vägen passerar den 6,1 bågminuter SO om 46 Bootis (mag +5,7) den 8 juni kl 01 och 8,3 bågminuter SO om Omega Bootis den 24 juni kl 01. Asteroidens magnitud sjunker från +9,0 till +9,4. Läs mer: Wikipedia | GIF-karta hos PGJ Astronomie | Sökkarta hos Heavens Above.

4 Vesta befinner sig i Lejonet och blir liksom Mars (se ovan) allt svårare att observera. Asteroiden passerar 0,7°NO om 52 Leonis (mag +5,5) den 19 juni kl 00. Magnituden minskar från +7,7 till +7,9. Läs mer: Wikipedia | Svartvit PDF-karta hos Sky & Telescope | Sökkarta hos Heavens Above.

Kometer magnitud +10 och ljusare:

C/2009 R1 (McNaught) är nog den ända komet man kan se på den ljusa sommarhimlen och om vi har tur kan den bli fin i fältkikaren. Magnituden är runt +6 i början av månaden och nära +4 i slutet när den är som ljusast. Kometen rör sig genom stjärnbilderna Andromeda, Perseus och Kusken. På vägen passerar den både ljusa och intressanta objekt som kan göra den mer lätthittad:
7 juni kl 01 1,9°SO om Almach = Gamma Andromedae (mag +2,1),
10 juni kl 01 1,2°N om stjärnhopen M34 (mag +5),
14 juni kl 01 3,1°S om Mirfak = Alfa Persei (mag +1,8),
15 juni kl 01 0,3°S om Delta Persei (mag +3,0),
21 juni kl 01 2,2°NV om Capella (mag +0,1),
22 juni kl 01 1,7°NO om Capella (mag +0,1),
25 juni kl 01 0,6°NO om Menkalinan = Beta Aurigae (mag +1,9).
Tabellen nedan visar kometens höjd över horisonten vid olika tidpunkter:




             kl 23     kl 00     kl 01      kl 02

 1- 2 juni    5° i N    8° i NO  13° i NO   18° i NO

 8– 9 juni    8° i N   14° i N   17° i NO   22° i NO

15–16 juni   16° i N   17° i N   19° i NO   22° i NO

22–23 juni   17° i N   16° i N   16° i N    17° i N

29–30 juni   12° i NV  10° i N    8° i N     8° i N

Läs mer: Efemerid från IAU/MPC | Svartvit PDF-karta hos Sky & Telescope | Karta hos Winnies’s Kometenseiten | Banelement, översiktskarta, ljuskurva | Sökkarta hos Heavens Above.

Meteorskurar

Se Obs-guiden.

Förklaring till grafik med upp- och nedgångar: Vitgul markering anger att en planet (eller komet/asteroid) går att observera. I bakgrunden antyds hur mörk himlen är (månen kan göra den ljusare) eller hur djupt solen står under horisonten (skymning/natt/gryning). Röda streckade linjer anger solens upp- eller nedgång medan rosa streckade linjer visar planeternas dito. Dessutom finns uppgifter om planeternas magnituder angivna. Blå punktlinjer ger tiderna för de olika gryningarna/skymningarna (astronomisk/nautisk/borgerlig).

Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i svensk sommartid.

På himlen
Jan | Feb | Mar | Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep | Okt | Nov | Dec |

Obs-guide
Jan | Feb | Mar | Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep | Okt | Nov | Dec |

Obs-guidens kalender publiceras också i Callisto!

Redigera