På himlen i januari 2010

av André Franke och Sven Mårdh

Solen och månen

Grafiken visar solens upp- och nedgång (röda linjer), gryningar/skymningar (ljusblå linjer) samt månens uppgång (vit pil upp) och nedgång (vit pil ned) under januari. Mörkblått visar när himlen är fri från störande månsken.

Solen rör sig genom stjärnbilden Skytten till den 20 januari kl 01, då den går in i Stenbocken. Den 15 januari inträffar detta årtusendes längsta ringformiga solförmörkelse, som tyvärr inte kan ses i Sverige. Läs mer i Obs-guiden.

Merkurius

Merkurius rör sig genom stjärnbilden Skytten under hela januari. Först sker detta retrograd, alltså mot solens rörelse. Den snabba planeten byter därmed från kvällssidan till morgonsidan. Efter månadsmitten rör sig Merkurius sedan direkt igen och vinkelavståndet till solen når nästan 25 grader den 27:e. Problemet är dock att den solnära planeten rör sig sydligare än solen. Medan solen avancerar norrut genom stjärnbilden Stenbocken så blir Merkurius position till och med ännu sydligare, trots att den förföljer solen. Detta har som konsekvens att Merkurius inte hinner gå upp så mycket tidigare än solen. Som mest är det ungefär 1 ½ timmar kring den 17:e. Vid den borgerliga gryningens början står solsystemets innersta planet bara 3 grader över horisonten (se också grafiken). Med hjälp av en liten kikare kan man försöka att få tag i Merkurius – bästa tiden är nog mellan den 17 och 21 januari mellan kl 07.30 och 07.45. För blotta ögat är chanserna enligt min erfarenhet obefintliga. Läs mer: Wikipedia | Messenger.

Venus

Venus står för nära solen i januari och kan därför inte observeras. Läs mer: Wikipedia | Venus Express.

Mars

Mars står på nyårsdagen i stjärnbilden Lejonet men rör sig retrograd (mot solens rörelse) mot stjärnbilden Kräftan. Redan den 9:e passerar den röda planeten den osynliga gränsen till grannstjärnbilden och fortsätter resten av månaden genom Kräftan. Mars blir ännu lite ljusare den här månaden. Sista januariveckan när den står i opposition mot solen (mittemot solen) så lyser grannplaneten klarast och kan observeras hela natten. Tack vare dess nordliga position når Mars drygt 50 grader över horisonten. Det kompenserar lite för en annan omständighet – nämligen för att Mars står förhållandevis långt bort från jorden. Den 3, 29 och 30 januari står månen i närheten. Läs mer: Wikipedia | Phoenix Mars Lander | Mars Express ESA | Mars Express NASA | Spirit och Opportunity | Mars Odyssey | Mars Reconnaissance Orbiter.

Jupiter

Jupiter lämnar Stenbocken den 5 januari och fortsätter genom Vattumannen. Solsystemets jätte är på väg norrut men eftersom dess rörelse är betydligt långsammare än solens så krymper vinkelavståndet till solen alltmer. Jupiter går ner tidigare och tidigare. Alldeles i början av det nya året syns den i nästan 4 timmar på kvällshimlen men i slutet av januari är det bara drygt en timme kvar. Grafiken visar Jupiters position vid slutet av den borgerliga skymningen, det vill säga den tiden som markerats med ljusblå punkter i visibilitetsdiagrammet (cirka kl 16 i början och kl 17 i slutet av månaden). Månen står en bit ovanför Jupiter den 18:e. Läs mer: Wikipedia | Jupitermånarna (Sky & Telescope) | Jupitermånarna (Sky & Telescope) | Inbördes fenomen bland Jupitermånarna 2010 (Astronomical Almanac Online) | Jupiters röda fläck (Sky & Telescope).

Saturnus

Saturnus rör sig genom Jungfrun ungefär 1 grad norr om stjärnan Zaniah (Eta Virginis) och bara en halv grad norr om himmelsekvatorn. Ringplaneten bromsar upp sin direkta rörelse och från månadsmitten rör sig Saturnus retrograd, det vill säga mot solen rörelse och siktar mot nordligare trakter. Det är dock bara tillfälligt. Senare i år fortsätter ringplaneten söderut igen för att vistas söder om ekvatorn fram till 2026(!). Saturnus kan ses från midnatt i början av januari och från kl 22 i slutet. Den passerar tidigt på morgonen i söder där den når nästan 32 grader över horisonten. Månen står nära den 6 januari. Läs mer: Wikipedia | Saturnusmånarna (Sky & Telescope) | Cassini och Huygens.

Uranus

Uranus lämnar Vattumannen den 14 januari och fortsätter sin rörelse genom Fiskarna. Den närmar sig sakta himmelsekvatorn och nästa år är det äntligen dags för att den hamnar norr om den. Månljuset blir inte störande nätterna mellan den 3 och 19 och Uranus observeras som bäst mellan kl 18 och 19. Läs mer: Wikipedia om Uranus | Printbar sökkarta för Uranus och Neptunus (Sky & Telescope).

Neptunus

Neptunus har avslutat sin kvällsvisibilitet. Jägare kan fortfarande försöka spåra den långsamma planeten alldeles i början av månaden. Mellan kl 17 och 17.30 är den bästa tiden för att hitta Neptunus med en bra kikare eller litet teleskop mot SSV. Läs mer: Wikipedia om Neptunus | Printbar sökkarta för Uranus och Neptunus (Sky & Telescope).

Asteroider magnitud +9 och ljusare

4 Vesta rör sig i Lejonets stjärnbild 8–9°Ö om Regulus. Asteroiden är stationär den 7:e och får sedan retrograd rörelse. Vesta går upp allt tidigare: vid 20-snåret i början av månaden och strax efter 17.30 i slutet. Den syns dock bättre senare på kvällen och natten när den kommer högre upp på himlen. Magnituden stiger från +7,1 till +6,4 – med andra ord är den lätt synlig i en fältkikare. Läs mer: Wikipedia | Svartvit PDF-karta hos Sky & Telescope | Sökkarta hos Heavens Above.

Kometer magnitud +10 och ljusare:

C/2007 Q3 (Siding Spring) går att hitta i Björnvaktaren (även om den gränslar över till sydligaste Jakthundarna under några dagar omkring den 7:e. Kometen passerar nära två klotformiga stjärnhopar: 2,5° från M3 den 2–3 januari och bara någon grad från NGC 5466 den 9–10 januari. Dessutom är den drygt en grad från Seginus = Gamma Bootis den 29–31 januari. Deklinationen blir allt nordligare och från 13 jan är Siding Spring cirkumpolär, det vill säga står över horisonten hela tiden. Den syns dock bäst på morgonen. Magnituden lär hålla sig vid +10. Kometen passerade perihelium den 16 oktober 2009 (2,25 AE från solen) och kommer närmast jorden först den 2 februari (2,19 AE). Läs mer: Efemerid från IAU/MPC | Karta hos Winnie’s Kometenseiten | Banelement, översiktskarta, ljuskurva | Sökkarta hos Heavens Above.

81P/Wild håller sig fram till den 8 januari inom 2,5° från Saturnus så den är lättfunnen (som närmast kommer den 1,3°S om planeten den 5:e). Under resten av månaden rör den sig vidare österut genom Jungfrun och står 1,2°S Porrima = Gamma Virginis den 15:e och 0,8°N om Theta Virginis den 30:e. Kometen är synlig sent på natten och morgonen. Magnituden ökar från +11 till +10 under månaden. Kometen passerar perihelium den 22 februari (1,60 AE från solen) och kommer närmast jorden den 6 april (0,67 AE). 81P/Wild (eller Wild 2 som är dess gamla beteckning) fick besök av NASA:s Stardust-sond 2004 som både fotograferade den och fångade partiklar från den som den sedan levererade till jorden. Läs mer: Efemerid från IAU/MPC | Banelement, översiktskarta, ljuskurva | Sökkarta hos Heavens Above.

Meteorskurar

Se Obs-guiden.

Förklaring till grafik med upp- och nedgångar: Vitgul markering anger att en planet (eller komet/asteroid) går att observera. I bakgrunden antyds hur mörk himlen är (månen kan göra den ljusare) eller hur djupt solen står under horisonten (skymning/natt/gryning). Röda streckade linjer anger solens upp- eller nedgång medan rosa streckade linjer visar planeternas dito. Dessutom finns uppgifter om planeternas magnituder angivna. Blå punktlinjer ger tiderna för de olika gryningarna/skymningarna (astronomisk/nautisk/borgerlig).

Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i svensk normaltid.

På himlen
Jan | Feb | Mar | Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep | Okt | Nov | Dec |

Obs-guide
Jan | Feb | Mar | Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep | Okt | Nov | Dec |

Obs-guidens kalender publiceras också i Callisto!

Redigera