På himlen
Jan | Feb | Mar | Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep | Okt | Nov | Dec |

Obs-guiden
Jan | Feb | Mar | Apr | Maj | Jun | Jul | Aug | Sep | Okt | Nov | Dec |

Ljusa asteroider 2019 | Ljusa kometer 2019


Ljusa kometer 2019

av Sven Mårdh och André Franke (grafik)


Kometer som beräknas bli av magnitud +11 eller ljusare:
46P/Wirtanen januari–mars (mag +5,5 nyåret)
64P/Swift-Gehrels januari (mag +9 nyåret)
38P/Stephan-Oterma januari (mag +10 nyåret)
C/2018 L2 (ATLAS) januari (mag +10,5 nyåret)
C/2018 Y1 (Iwamoto) januari–mars (mag +7 mitten feb)
C/2018 W2 (Africano) augusti–oktober (mag +9 slutet sep)
C/2018 N2 (ASASSN) september–november (mag +11 slutet okt)
C/2017 T2 (PanSTARRS) september–december (mag +8 nyåret 19/20)
289P/Blanpain oktober–december? (mag +5? nyåret 19/20)



46P/Wirtanen


46P/Wirtanen kom ovanligt nära jorden i slutet av förra året och blev därför också ljus (magnitud +5). Den syntes då som en fullmånestor maskrosboll i kikare och teleskop. Under 2019 blir den sakta svagare men står bra till för observationer. Magnituden förväntas bli omkring +6 i januari, +9 i februari och +11 i mars.

Kometen rör sig genom Lodjuret (nyåret–12 januari), Stora Björnen (12 januari–13 mars) och Lilla Lejonet (13 mars–28 april). Deklinationen ökar från +57° vid nyåret till +59 den 9 januari, för att sedan minska allt mer. I början av februari är den +55° och i slutet av mars +36°.

46P/Wirtanen passerar nära:
10 januari 20.00 1,3°SSV om Muscida = Omikron Ursae Majoris (mag +3,3).
11 februari 20.00 14 bågminuter VSV om Theta Ursae Majoris (mag +3,2).

Kometen passerade perihelium den 13 december 2018 klockan 00, 1,06 AE (158 miljoner kilometer) från solen, och var närmast jorden den 16 december 2018 klockan 19 med avståndet 0,077 AE (11,6 miljoner kilometer). Omloppstiden kring solen är 5,44 år, banlutningen 11,7°, excentriciteten 0,66 och aphelieavståndet 5,13 AE (767 miljoner kilometer).

Upptäcktes den 17 januari 1948 av amerikanen Carl A. Wirtanen, Lick-observatoriet i Kalifornien, på fotografiska plåtar tagna med en 20 tums f/7,4 astrograf. Kometen passerade nära Jupiter 1912, 1972 och 1984 vilket reducerade periheliumavståndet och omloppstiden kring solen. Ytterligare ett möte med Jupiter 2042 kommer istället att öka dessa värden. Förra årets närpassage till jorden (0,08 AE den 16 december 2018) är den hittills närmaste. Nästa jordpassage – som inte alls blir så nära – inträffar 10 oktober 2029 (0,76 AE). Kometen var från början tänkt att vara målet för ESA:s Rosetta-sond, men uppskjutningen av sonden dröjde för länge varvid 67P/Tjurjumov-Gerasimenko istället fick besöket.

Åter till toppen



64P/Swift-Gehrels


64P/Swift-Gehrels avslutade 2018 med att vara något ljusare (mag +9) än beräknat. Under januari tros den dock tappa ett par magnituder och sedan bli allt svagare. Den står bra till för kvällsobservationer.

Kometen rör sig genom Väduren (nyåret–14 januari) och Oxen (14 januari–25 mars). Deklinationen är +30° vid nyåret och minskar sakta, den är +27° i början av februari och +25° i början av mars.

64P/Swift-Gehrels passerar nära:
22 januari 20.00 3,4°N om stjärnhopen Plejaderna (M45).

Kometen passerade perihelium den 3 november 2018 klockan 22, 1,39 AE (208 miljoner kilometer) från solen, och var närmast jorden den 27 oktober 2018 klockan 23 med avståndet 0,44 AE (66,5 miljoner kilometer). Omloppstiden kring solen är 9,41 år, banlutningen 8,9°, excentriciteten 0,69 och aphelieavståndet 7,52 AE (1125 miljoner kilometer).

Upptäcktes den 17 november 1889 av amerikanen Lewis A. Swift (1820–1913), Warner-observatoriet, Rochester, New York (Swift var egentligen på jakt efter nebulosor). Kometen kunde observeras till den 22 januari 1890 men var sedan förlorad fram till den 8 februari 1973 då den återupptäcktes av amerikanen Tom Gehrels (1925–2011) vid Palomar Mountain-observatoriet i Kalifornien. Senare beräkningar av B. G. Marsden visade att kometen passerat nära Jupiter 1910 (0,7 AE) och 1924 (1,0 AE) och att den skulle ha haft gynnsamma periheliepassager i september 1935 och december 1944 med en max-magnitud på 14–15.

Åter till toppen



38P/Stephan-Oterma


38P/Stephan-Oterma var som ljusast i början på december i fjol, då den nådde magnitud +10. Nu under början av 2019 sjunker magnituden allt eftersom. Den står dock högt på himlen, inte långt från 46P/Wirtanen.

Kometen rör sig genom Lodjuret (nyåret–25 april). Deklinationen ökar från +41° vid nyåret till +47° den 9 februari, då den är som nordligast.

38P/Stephan-Oterma passerar nära:
13 januari 20.00 Theta Ursae Majoris (mag +3,2) och Talitha = Iota Ursae Majoris (mag +3,1) pekar rakt mot 38P, som ligger 5,6°SV om Talitha.
22 januari 20.00 5,1°VSV om Talitha = Iota Ursae Majoris (mag +3,1) och 3,4°NNO om 31 Lyncis (mag +4,3).

Kometen passerade perihelium den 11 november 2018 klockan 00, 1,59 AE (238 miljoner kilometer) från solen, och var närmast jorden den 17 december 2018 klockan 03 med avståndet 0,77 AE (115 miljoner kilometer). Omloppstiden kring solen är 37,96 år, banlutningen 18,4°, excentriciteten 0,86 och aphelieavståndet 20,92 AE (3130 miljoner kilometer) – nära Uranus bana.

Upptäcktes den 22 januari 1867 av fransmannen Jerome E. Coggia (1849–1919) i Marseilles. Coggia trodde att det rörde sig om en okatologiserad nebulosa, men kunde inte följa upp sin observation på grund av moln. När det tillfälligt klarnade upp den 24 januari såg E. J. M. Stephan, också i Marseille, att "nebulosan" hade rört på sig och det istället handlade om en komet. Det första nyhetsmeddelandet om kometen glömde nämna Coggia varför Stephan stod som upptäckare. Kometen sågs inte vid nästa periheliepassage utan återupptäcktes först 1942 av Liisi Oterma (1915–2001), den första kvinnan i Finland som avlade doktorsexamen i astronomi. Oterma upptäckte hundratals asteroider och tre kometer. Hon tog också tillsammans med Yrjö Väisälä fram optik för flera teleskop i Finland och utomlands, bland annat primärspegeln till Uppsala universitets Schmidtteleskop. Kometen 38P gör två nära jordpassager under 2000-talet: 2018 (0,77 AE) och 2056 (0,70 AE).

Åter till toppen



C/2018 L2 (ATLAS)


C/2018 L2 (ATLAS) fick ett utbrott i oktober i fjol då den från att ha varit av magnitud +14,5 helt plötsligt nådde +10. Sedan dess har den legat och hovrat omkring +10/+11 men bör sakta bli svagare under början av 2019. Kometen kan observeras antingen innan gryningen eller efter skymningen – den syns inte mitt i natten. I början av februari blir den dock cirkumpolär.

Kometen rör sig genom Herkules (nyåret–1 januari), Pilen 1–8 januari, Räven 8–31 januari, Svanen 31 januari–22 februari, Pegasus 22–24 februari, Ödlan 24 februari–14 mars. Deklinationen är +19° den 1 januari, +30° den 1 februari och +38° den 1 mars.

C/2018 L2 (ATLAS) passerar nära:
9 januari 18.00 1,9°NNV om asterismen Klädhängaren i Räven.
17 januari 18.15 3,3°NV om Hantelnebulosan (M27) i Räven och 5,1°SO om Albireo = Beta Cygni (mag +3,0).
3–7 februari passerar rakt framför hela Slöjnebulosa-komplexet i Svanen.
8 februari 18.00 passerar mellan Aljanah = Epsilon Cygni (mag +2,5) och Zeta Cygni (mag +3,2), 3,9° från Epsilon och 2,9° från Zeta.
12 februari 18.30 1,7°SSV om Ypsilon Cygni (mag +4,4).

Kometen passerade perihelium den 2 december 2018 klockan 15, 1,71 AE (256 miljoner kilometer) från solen och var närmast jorden den 7 januari 2019 klockan 12 med avståndet 2,36 AE (352 miljoner kilometer). Banlutningen är 67,4° och excentriciteten 0,99.

Upptäcktes den 6 juni 2018 av robotsystemet Asteroid Terrestrial-impact Last Alert System (ATLAS) på Hawaii, som är skapat för att hitta mindre jordnära objekt. Kometen var vid upptäckten av magnitud +15,6.

Åter till toppen



C/2018 Y1 (Iwamoto)




C/2018 Y1 (Iwamoto) börjar året med att bara vara synlig lågt i SSO på morgonen och ha en magnitud på +11. Den blir sakta bättre synlig men det är inte förrän i februari det tar fart. Den 1 februari tros kometen ha en magnitud på +8 och gå upp precis före midnatt. I mitten av februari väntas ljusstyrkan maximera på +7 och nu syns Iwamoto under hela natten och står i söder strax före midnatt. Från den 19 februari är den cirkumpolär och syns bäst på kvällarna. Ljusstyrkan minskar alltmer och beräknas vara +9 i början av mars och +11,5 i början av april.

Kometen rör sig genom Vattenormen (nyåret–12 januari), Jungfrun (12 januari–8 februari, passerar nordöstra hörnet av Korpen den 2 februari), Lejonet (8–14 februari), Kräftan (14–17 februari), Tvillingarna (17–21 februari), Kusken (21 februari–16 mars), Perseus (16 mars–6 juni). Deklinationen är –24° vid nyåret, –14° den 1 februari, +22° den 14 februari, nordligast +35° den 25 februari och +33° den 1 april.

C/2018 Y1 (Iwamoto) passerar nära:
30 januari 04.30 4,6°SSV om Spica (mag +1,0) och 0,5°SO om asteroiden 7 Iris (mag +10,5, elongation 107°V).
8 februari 00.00 2,0°SV om Zavijava = Beta Virginis (mag +3,6).
11 februari 00.00 Bildar triangel med galaxerna M95 och M96 i Lejonet, avstånd 1,2° respektive 1,3°.
12 februari 00.00 4,1°NO om Regulus (mag +1,3) i Lejonet.
12 februari 21.00 2,0°VNV om Eta Leonis (mag +3,5).
13 februari 22.12 Endast 3 bågminuter SV om galaxen NGC 2903 i Lejonet.
15 februari 20.00 7,5°N om stjärnhopen Praesepe/Bikupan (M44) i Kräftan och 2,0°SV om Iota Cancri (mag +4,0).
18 februari 20.00 1,0°NV om Castor (mag +1,6) i Tvillingarna.
20 februari 20.00 10 bågminuter NNO om Theta Geminorum (mag +3,6).
25 februari 20.00 2,7°SV om Theta Aurigae (mag +2,6) och 2,7°N om stjärnhopen M37.
27 februari 20.00 1,1°NNV om stjärnhopen M36 i Kusken.
28 februari 20.00 0,8°S om stjärnhopen M38 i Kusken.
7 mars 21.00 1,3°N om Hassaleh = Iota Aurigae (mag +2,7).

Kometen passerar perihelium den 6 februari klockan 15, 1,28 AE (192 miljoner kilometer) från solen och är närmast jorden den 12 februari klockan 13 med avståndet 0,30 AE (45 miljoner kilometer). Banlutningen är 160,4° och excentriciteten 1,0.

Upptäcktes den 18 december 2018 av amatörastronomen Masayuki Iwamoto, Awa, Tokushima, Japan. Kometen upptäckte han under en av sina himmelspatrulleringar på bilder tagna med en 10 cm f/4,0 Pentax SDUF II apo-refraktor och en Canon EOS 6D-kamera. Kometen hade då en magnitud på omkring +13, kondenserad koma och rörde sig sakta norrut nära gränsen mellan Vattenormen och Vågen med en deklination på –25°

Åter till toppen



C/2018 W2 (Africano)


C/2018 W2 (Africano) är av magnitud +11/+12 när sommarhimlen börjar mörkna ordentligt i mitten av augusti. Vid denna tid och fram till den 21 september är den cirkumpolär och syns hela natten. Därefter går den bra att observera på kvällarna till efter mitten av oktober då den har blivit alltför sydlig för oss nordbor. Ljusstyrkan ökar sakta och en maxmagnitud på +9/+10 nås i slutet av september/början av oktober. Sedan blir den svagare igen.

Kometen rör sig genom Giraffen (4 maj–31 augusti), Perseus (31 augusti–9 september), Andromeda (9–11 september), Perseus (11–12 september), Andromeda (12–20 september), Fiskarna (20–21 september), Andromeda (21–25 september), Pegasus (25–29 september), Fiskarna (29 september–3 oktober), Vattumannen (3–14 oktober), Södra Fisken (14–27 oktober). Kometen var nordligast redan den 11 mars, bara 1,3° från Polstjärnan. Deklinationen är +58° den 15 augusti, +45° den 15 september, +4° den 1 oktober och –26° den 15 oktober. Kometen fortsätter sedan ännu längre söderut, bortom våra nordliga horisonter.

C/2018 W2 (Africano) passerar nära:
3 september 22.00 0,8°NNV om Gamma Persei (mag +2,9).
13 september 21.30 passerar mellan Almach = Gamma Andromedae (mag +2,1) och 51 Andromedae (mag +3,6), 4,4°NNV om Almach.
19 september 21.00 1,8°V om Mirach = Beta Andromedae (mag +2,1) och 6,4°SO om Andromedagalaxen (M31).
30 september 21.00 mitt i Fiskarnas lilla cirkel under Pegasuskvadraten.
4 oktober 20.30 passerar mellan Lambda (mag +3,7) och Phi Aquarii (mag +4,2) och är bara 1,9°VSV om Neptunus (mag +7,8, elongation 155°Ö).
11 oktober 22.00 0,7°SSV om Helixnebulosan (NGC 7293) i Vattumannen.

Kometen passerar perihelium den 6 september klockan 03, 1.45 AE (217 miljoner kilometer) från solen och är närmast jorden den 27 september klockan 15 med avståndet 0,49 AE (74 miljoner kilometer). Banlutningen är 116,6° och excentriciteten 0,998.

Upptäcktes den 27 november 2018 i Jakthundarna av B. Africano, Mount Lemmon och H. Groeller, Catalina Sky Survey. Kometen var vid upptäckten av magnitud +18,3, hade kompakt 5–8 bågsekunders koma och en nästan 10 bågsekunders lång svans.

Åter till toppen



C/2018 N2 (ASASSN)


C/2018 N2 (ASASSN) kan bli så pass ljus som magnitud +11 under september till november. Den syns i början september från sen kväll men är då bäst på morgonen. Den rör sig norrut bland stjärnorna och är cirkumpolär från den 27 september. I oktober och framför allt november är den mycket bra på kvällarna.

Kometen rör sig genom Väduren (11 juli–15 september), Triangeln (15 september–11 oktober), Andromeda (11 oktober–10 mars 2020).

C/2018 N2 (ASASSN) passerar nära:
12 september 00.00 4,9°NO om Hamal = Alfa Arietis (mag +2,0).
27 september 22.00 2,2°NO om Mothallah = Alfa Trianguli (mag +3,4).
6 oktober 21.00 3,4°NNO om galaxen M33 i Triangeln.
19 oktober 20.00 0,9°NNO om Mirach = Beta Andromedae (mag +2,1).
26 oktober 20.00 1,1°SSV om My Andromedae (mag +3,8).
2 november 19.00 3,1°SSV om Andromedagalaxen (M31).

Kometen passerar perihelium den 11 november klockan 01, 3,12 AE (467 miljoner kilometer) från solen och är närmast jorden den 19 oktober klockan 16 med avståndet 2,21 AE (331 miljoner kilometer). Banlutningen är 77,5° och excentriciteten 0,9999.

Upptäcktes den 7 juli 2018 i Floden av All-Sky Automated Survey for Supernovae (ASASSN). Kometen var då av magnitud +16,4.

Åter till toppen



C/2017 T2 (PanSTARRS)


C/2017 T2 (PanSTARRS) kommer att vara som bäst under våren 2020 då den tros nå magnitud +7 men kan redan under de sista månaderna av 2019 ses i mindre amatörteleskop med en magnitud på runt +10. Den är cirkumpolär och syns därför hela nätterna igenom.

Kometen rör sig genom Kusken (6 oktober–2 december), Perseus (2–20 december) och Giraffen (20–30 december), Perseus (30 december–14 februari 2020).

C/2017 T2 (PanSTARRS) passerar nära:
1 oktober 00.00 2,6°OSO om Elnath = Beta Tauri (mag +1,6).
19 oktober 23.00 bildar triangel med stjärnhoparna M37 och M36 i Kusken, 2,8°VSV om M37 och 2,4°SSO om M36.
27 oktober 22.00 19 bågminuter Ö om stjärnhopen M36 i Kusken.
3 november 21.00 1,2°ONO om stjärnhopen M38 i Kusken.
20 november 20.00 2,1°NO om Haedus = Eta Aurigae (mag +3,2).
25 november 20.00 2,4°SV om Capella (mag +0,1) och 1,0°ONO om Almaaz = Epsilon Aurigae (mag +3,0).
15 december 19.00 20 bågminuter NO om stjärnhopen NGC 1528 i Perseus.
28 december 19.00 5,1°NNO om Mirfak = Alfa Persei (mag +1,8).

Kometen passerar perihelium den 5 maj 2020 klockan 01, 1,62 AE (242 miljoner kilometer) från solen och är närmast jorden den 28 december 2019 2019 klockan 20 med avståndet 1,52 AE (227 miljoner kilometer) och igen den 27 maj 2020 klockan 23 med avståndet 1,66 AE (248 miljoner kilometer). Banlutningen är 57,2° och excentriciteten 0,9996.

Upptäcktes den 2 oktober 2017 med hjälp av Pan-STARRS 1-teleskopet, Haleakala, Maui, Hawaii. Kometen var vid upptäckten av magnitud +19,9. Pan-STARRS (Panoramic Survey Telescope and Rapid Response System) är en automatisk kontinuerlig kartläggning av himlen, och som upptäckt en mängd nya asteroider, kometer, variabler, supernovor och andra himmelsobjekt.

Åter till toppen



289P/Blanpain


289P/Blanpain var på vägen till sin förra periheliepassage 2014 minst fem magnituder ljusare än vad man hade beräknat. Om kometen får ett liknande utbrott denna gång kan den nå magnitud +5 alldeles i början av 2020. Ifall den inte blir så aktiv kanske den bara kommer upp till magnitud +18! Hur som helst kommer den endast 36 månavstånd från jorden den 11 januari.

Kometen rör sig genom Vattumannen (25 oktober–18 december), Fiskarna (18–26 december), Pegasus (26 december–5 januari 2020), Andromeda (5–9 januari), Cassiopeja (9–17 januari), Giraffen (17–26 januari), Stora Björnen (26–28 januari), Lodjuret (28–29 januari), Stora Björnen (29 januari–9 februari). Deklinationen är –24° i början av november, –16° i början av december, +20° i början av januari 2020 och +55° i början av februari.

289P/Blanpain passerar nära:
3 december 18.10–19.27 Ockulteras av månen! Början sker vid mörka randen.
7 december 18.00 3,2°VNV om Tau2 Aquarii (mag +4,1).
14 december 18.00 1,6°VNV om Lambda Aquarii (mag +3,7).
24 december 18.00 3,5°VNV om Gamma Piscium (mag +3,7) och 0,8°N om Beta Piscium (mag +4,5).
29 december 18.00 3,3°OSO om Markab = Alfa Pegasi (mag +2,5).

Kometen passerar perihelium den 21 december klockan 01, 0,96 AE (144 miljoner kilometer) från solen och är närmast jorden den 11 januari 2020 klockan 12 med avståndet 0,091 AE (13,7 miljoner kilometer). Omloppstiden kring solen är 5,32 år, banlutningen 5,9° och excentriciteten 0,69.

Upptäcktes den 28 november 1819 i Jungfrun av J. J. Blanpain, Marseille, Frankrike. Han beskrev kometen som liten och ljussvag, med vare sig svans eller kondensation. Sista observationen av kometen gjordes 25 januari 1820, därefter förlorades den för åtskilliga år framåt. Den återupptäcktes den 22 november 2003 av astronomerna vid Catalina Sky Survey (Arizona, USA) i tron om att det var en asteroid. Åren därpå kom misstankar om att det kunde röra sig om Blanpains förlorade komet, men det var inte förrän vid nästa passage 2014 då G. V. Williams beräkningar kunde säkerställa saken.

Åter till toppen



Tider anges i normaltid (vintertid) eller sommartid beroende på vilken som gäller vid tillfället. Positionerna på kartorna gäller för klockan 01 svensk normaltid (00 UTC).

Källor: Seiichi Yoshida's Home Page (http://www.aerith.net/index.html), Cometography.com, Engelska wikipedia, IAU Catalog of Star Names.

Program som använts för texten: The Sky Serious Astronomer, Starry Night Pro Plus, Sky Safari Pro.

Denna sida publicerades den 26 januari 2019 och upddaterades senast den 27 januari 2019.

Redigera